31 maj 2015

Nu så... äntligen!

Som jag har längtat efter att det ska bli som det var idag! När jag väntade Noah såg jag fram emot hur han och kusinerna skulle busa och leka med varandra när vi träffades i familjen. Men när Noah föddes blev det inte alls så. Noah var reserverad och tyckte inte om att vara hos andra. Han ville vara hemma med mamma och pappa i lugn och ro och tyckte inte alls det var kul med lek och skoj. 

Med tiden har det ändrats sakta men säkert, och nu tycker han det är jätteroligt med andra barn. Bara den senaste veckan har det hänt något ytterligare och det har blivit ännu tydligare att han gillar att leka med andra. Och så idag var vi iväg till mina föräldrar för att fira Mors Dag och då hände det... det blev precis så där som jag hoppats på och längtat efter! Noah lekte och lekte och tjoade högt av förtjusning. Han busade med kusinerna och lekte med andra familjemedlemmar. 

Långa stunder glömde han nog till och med bort att mamma och pappa var där och bara gick helt upp i leken. Mitt hjärta värkte av lycka och jag var så glad över hur roligt han hade. Min lille pojke! Äntligen verkar det ha lossnat!





30 maj 2015

Sluta lägga er i!

Jag är irriterad, frustrerad... och ja, provocerad. Vad är det här? Vilka är ni att tala om vad som är bäst för oss?

Det som har triggat mig den här gången är den diskussion som omger införandet av den tredje "pappamånaden" som nu blir verklighet vid årsskiftet. Det är inte egentligen den tredje pappamånaden i sig jag ilsknar till över, utan det är det faktum att man från politiskt håll vill lägga sig i vad som är bäst för oss enskilda familjer. För det stoppar ju inte där - många partier vill lagstifta ännu hårdare och till och med tvinga oss att dela helt lika.

Jag fattar inte. Vi har alla olika familjer, situationer, förutsättningar och preferenser. Alla varken kan, vill eller bör dela lika. Man gör väl det som är bäst för ens egna familj?

Jag är verkligen inte främmande för jämställdshetsdebatten. Jag arbetar som folkhälsoutvecklare i en kommun och vet att ojämlikhet mellan grupper inte är bra och att vi har mycket att tjäna på att könen blir mer jämställda. Jag fattar allt det där. Men att lagstifta om något som borde vara alla familjers rätt att avgöra själva ger mig rysningar.

Jag har varit hemma med vår son för att det är bäst för oss. Jag är glad att vi har valt så här och jag och min man har varit helt överens. Att göra föräldraledigheten till en könsfråga och att säga att lagstiftad delad föräldraledighet är en feministisk framgång är att förringa mig som kvinna och min intelligens. Det är samma sak som att säga att jag är ett offer som "måste vara hemma" och därmed inte har samma förutsättningar på arbetsmarknaden och som lider förluster ekonomiskt. Det är att dumförklara mig.

Låt mig vara väldigt tydlig: Jag är inte ett offer. Jag är ingen stackars kvinna som måste räddas från att tvingas vara hemma med min son. Jag har gjort ett högst medvetet val att vara hemma med mitt barn för att det är något jag vill. Som vi vill. Som passar oss. Jag vet om att det påverkar min ekonomi, nu och framöver. Jag har valt det ändå.

Så snälla... sluta lägga er i och sluta dumförklara oss begåvade människor som faktiskt vet vad vi gör.

Min underbara familj och vi vet vad som är bäst för oss!



En ära att få bidra

Jag skrev igår att jag är med och lånar ut min blogg för Barncancerfondens räkning och det är en ära att få listas tillsammmans med de andra bloggarna som sålt armband. Jag har självklart också köpt ett armband och hoppas ni är fler som kommer göra detsamma.

Cancer är en grym sjukdom och tyvärr drabbas också många barn. Mer pengar behövs till forskning och alla bidrag är välkomna. Köp ett armband du också via bilden här nedanför.


29 maj 2015

Min systerdotter i Ack Värmland

Äntligen var dagen här när Mia Skäringers barn skulle födas i Ack Värmland. Det är nämligen min systerdotter Dezibelle som spelar hennes bebis!!

Åh, som jag har längtat efter att få säga detta, men det har varit stort hysch, hysch och vi fick inte avslöja något i förväg. Men nu kan jag ropa ut det till alla som hör: Hallå!! Dezibelle var med i tv! 



Visar vad vi tycker och stöttar det som är viktigt

Idag har Noah på sig sin A Non Smoking Generation-tröja från Geggamoja för första gången. Känns bra och viktigt. Tänk om Noah kan få växa upp i en generation som verkligen är rökfria. Helt och hållet! Vad fantastiskt det hade varit! 


Tröjan passar honom jättebra och har en härlig och mjuk kvalitet. Men absolut viktigast är budskapet så klart. 

Vad jag förstår kan det vara på gång med nya regler kring förbud av rökning offentligt som på uteserveringar och busskurar och det ser jag fram emot. Som icke-rökare (och f.d. rökare) har jag valt att inte röka och vill inte utsättas av andra personers rök. 

En annan god sak jag vill vara med och stötta är Barncancerfondens Give Hope. Jag lånar ut min blogg i kampen mot barncancer. Var med och stötta du också! Klicka här nedanför och köp ett armband. Tillsammans kan vi göra skillnad. 



28 maj 2015

Farliga leksaker!

Usch... Idag fick vi en sådan där skräckupplevelse igen i stil med "tänk vad som kunde ha hänt". 

En av de grejor som skrämmer mig med att vara mamma är att det finns så många faror runt omkring för mitt barn och trots att vi försöker säkra miljöerna han är i så kan man inte förutse allt. En sten på golvet som han kan sätta i halsen, en skruv som lossnat från en möbel, en kruka han helt plötsligt kan nå och riva över sig... Listan över potentiella faror blir bara längre och längre för varje dag som går, och jag har svårt att förlika mig med att detta är något jag får lära mig att leva med. Men jag är inte allsmäktig och allt jag kan göra är mitt bästa och hålla tummarna för resten.

Någonting som jag inte trodde att jag behövde oroa mig för var hans leksaker. Men ack så fel jag hade! I min värld är leksaker säkra, i alla fall från betrodda leksakstillverkare. De är gjorda för hårda tag och slitage. Noah fick en uppsättning små plastbilar i julklapp av släktingar och de leker han gärna med. Idag fick jag se att han satt och tuggade på någonting i sitt rum. Snabbt som attan stoppade jag in fingrarna i hans mun och fick ut en hjul till en av bilarna. Helt chockad ropade jag på min man som var hemma på lunch. Hur kunde detta hända?!

Hjulet är inte mer än någon cm i diameter och livsfarligt för honom att få i halsen. Jag blir så rädd när jag tänker på vad som kunde hänt. Härmed utrotas alla småbilar ur vårt hem och nya bilar med stora hjul kommer införskaffas. De kan han få leka med istället... under noga bevakning.


Idag har vi också varit iväg till BVC och tagit den tredje omgången vaccin. Stackars lille Noah. Tiden vi hade fått var mitt i hans eftermiddagsvila, men det var den enda tiden som fanns efter att jag varit tvungen att avboka den tid vi fick från början. Jag fick väcka honom och trött och ledsen kom vi till BVC. Jag tror inte jag behöver göra så stora utsvävningar för att ni ska förstå scenariot. Det blev inte bättre av sprutor om man säger så... Mycket gråt och skrik senare så var sprutorna i alla fall tagna och än så länge verkar han ok. Få se om det blir någon feber i natt.

Trött och tapper kille i väntrummet efteråt.
En boll piggar alltid upp lite grann. 


27 maj 2015

Stellas Lekland

Idag åkte vi till Stellas Lekland här i Uddevalla med min syster Ulrica och hennes lilla Dezibelle, samt en kompis till henne, Vanessa, och hennes dotter Lexie. 

Noah har kommit in i en period när andra barn är väldigt spännande, speciellt om de är lite äldre än honom, så precis som jag väntat mig hade han jättekul åt de andra barnen. Han tittade, lekte, pratade, klättrade och pillade.  




Dezibelle försvann nästan i bollhavet. ;)

Det är första gången vi är på Stellas Lekland och jag är glatt överraskad över att det fanns saker som passade en liten 1-åring. Jag trodde nog att han skulle behöva vara några år äldre, men när min syster sa att hon skulle dit med sin Dezibelle som är 8 månader och Lexie som är 1,5 år så blev jag nyfiken och var inte sen att hänga på. Vi kommer definitivt att åka hit fler gånger!

Det var lite gulligt att se att Noah blev lite förtjust i Lexie. Även om hon puttade på honom några gånger så ville han gärna följa efter henne. Blivande kärlekspar...? ;)


26 maj 2015

Gungeligung och känslan av att ha hamnat rätt

Nu har vi bott här på Kurveröd i fyra månader och jag har fortfarande svårt att fatta att vi faktiskt bor här. Det är som i en dröm! Det är det bästa stället jag kan tänka mig att bo, speciellt med barn, och för varje dag som går blir jag bara mer och mer övertygad. 

Det ligger så vackert med all grönska bland husen och skogen som omger oss. Ändå är det nära till centrum. Här finns natur, plats för lek och skoj, mycket barn och liv och rörelse överallt. Det är precis här jag vill vara och det är precis så här jag vill låta Noah växa upp.

Idag tog jag och Noah en sväng till lekplatsen bakom huset (hur perfekt är inte det att ha så nära!) och gungade och lekte med sandleksakerna han fick av oss i födelsedagspresent. Noah älskar att gunga och allra roligast är det precis när jag släpper iväg honom. Först förväntan över att det kommer att komma och sedan kittlet i magen när jag släpper honom. 



Sand är kul, men inte gott att äta. Trots det vill Noah 
testa hela tiden... Kanske det är godare nästa gång. ;)
Leksakerna var i alla fall uppskattade!


25 maj 2015

1-årskalas för Nova

Jag kan lätt vänja mig vid det här med att gå på barnkalas med Noah. Jag tycker det är så himla mysigt! Idag var vi hos kompisen Nova som fyllde 1 år. Nova träffade vi genom föräldragruppen på BVC, precis som Ilma som vi var iväg hos för ett par veckor sedan.

När vi försökte få barn min man och jag så såg vi framför oss att vi skulle ha en tjej som hette Nova. Nu blev det en kille istället som heter Noah, men det är lite kul att vi nu känner en Nova. :)

Noah och Nova! 

Noah och Ebbe har kul tillsammans!

Vi hade jätteroligt på kalaset både jag och Noah. Jag älskar att se honom leka med andra barn och se hur han trivs. Vi är ju inte bortskämda med det där med att det går bra att leka hos andra. Noah var egentligen trött när vi kom dit så jag tänkte att vi bara skulle stanna en stund, men han lekte och hade så roligt att jag inte kunde med att ta honom därifrån. Inte förrän han fick ett tröttutbrott efter en överkörd hand av en Bobby Car tyckte jag det var dags, och då hade vi varit där i 1,5 timma! Måste vara rekord för oss. 

Noah som aldrig somnar i bilen kunde inte hålla ögonen öppna, utan somnade så gott på hemvägen. Trött och mycket nöjd skulle jag tro! <3

För en stund sedan fick jag en liten videosnutt från Novas mamma med Nova som dansar till presenten hon fick av oss. En söt liten leksaksgitarr med knappar som spelar musik. Urgulligt! Kul att hon gillade den. <3


24 maj 2015

Försvarsinstinkter i paradiset

Jag nämnde i ett tidigare inlägg att det inte var samma sak att komma ner till Marbella nu med barn. Jag lovade att återkomma om detta och tänkte nu förklara lite närmare vad jag menade med det.

Marbella och Costa del Sol är vårt paradis på jorden. Vi har älskat det från första stund och planerar att ha en egen lägenhet där nere framöver. Eller i alla fall någonstans längs den spanska kuststräckan. Jag är inte riktigt gjord för det nordiska klimatet utan behöver lite varmare temperaturer emellanåt. ;) Men även fast det var underbart att komma ner nu igen så var det inte samma sak. Jag märkte att jag reagerade på miljöer, trafik och säkerhet mycket starkare än tidigare. Costa del Sol är fullt med fart och fläkt och trafiken är långt ifrån det vi är vana vid hemma. Det har jag alltid tyckt är lite läskigt, men nu med Noah så märkte jag att den känslan förstärktes och blev mycket mer påtaglig. Jag slappnade inte riktigt av som jag brukar göra när vi kommer ner.

Egentligen är det väl inte så konstigt. Försvarsinstinkten för sitt barn är ju väldigt stark och uppenbarligen ville jag försvara Noah mot alla eventuella spanska hot. Inte för att det fanns något att oroa sig för egentligen, men bara utifall att. ;)

Allt gick ju bra, och det mesta var bara hjärnspöken. Vi hade en fantastisk vecka där nere och vi kommer definitivt att åka tillbaka och låta Noah få uppleva mer av vårt älskade Spanien.

Eftersom jag inte hade den internetkapacitet jag hoppats på när nere passar jag också på att lägga upp lite fler bilder här.
















23 maj 2015

Så skönt att vara hemma!

Hur gott man än har det på semestern så är det ändå alltid så skönt att komma hem. Denna gången njuter jag lite extra, för det är så underbart att komma hem till det här huset. Åh, vad jag trivs här!

Resan hem har i alla fall gått över förväntan och jag är så imponerad över hur tapper Noah är. Vi kom hem nu för en stund sedan och har varit på resande fot i nio timmar. Visst har vi haft lite gnäll stundtals och en del tröttgråt på planet, men nio timmar! Och mestadels glatt humör. Fantastiskt måste jag säga! Det hade jag aldrig trott. 

Nedstigningen var jobbig igen precis som på ditresan. Noah hade ont i öronen och ingen tröst hjälpte. Alla försök att ge fruktpuré eller vatten gjorde honom bara mer frustrerad och ledsen, så det var bara att trösta så gott det gick. Denna gången höll vi på med nedstigningen väldigt länge, så till slut orkade Noah inte gråta mer och tystnade av utmattning. Lille stackarn... Men på backen var han snart igång och var glad igen. 

Jag och Noah myser till Lilla Spöket Laban på planet. 

När vi kom hem gick det inte att ta miste på hur roligt Noah tyckte det var att vara hemma igen med sina saker. Han skulle upp och busa i sin soffa, pilla på sin Bobby Car, gåvagnen, sängen... En stund fick han leka loss, men nu sover han gott i sin säng och vi tänker slappa till Mello och heja på Måns.

Ha en go lördag allihop!


22 maj 2015

Perfekt sista dag

Imorgon går flyget hem till Sverige igen efter en härlig vecka här i Marbella. Det har varit underbart som vanligt, men lite annorlunda den här gången när vi har barn. Jag kommer skriva mer om det när jag kommer hem, men man ser saker ur ett annat perspektiv som förälder. 

Dagen spenderades i Marbella där vi strosade runt i vårt älskade Puerto Banus, matade fiskarna i hamnen, spanade på stora båtar och sedan tog en lunch i solen. 



Noah behövde sova så vi åkte tillbaka till lägenheten i Elviria (strax utanför Marbella), och när han vaknat igen gjorde vi ett nytt försök i poolerna. Vi lekte och distraherade med en boll och lite framsteg gjorde vi. Men jag tar med mig berget av badblöjor hem igen, för ack så fel vi hade när vi trodde att han skulle älska att plaska runt i poolerna här. ;)

Framåt kvällen gick vi ner till Elviria centrum och åt pizza. Riktigt gott! Jag blir sällan imponerad av maten här nere, men det här var mums. Noah slevade in pizza i rasande takt, rev sönder pappersbordsduken och var på toppenhumör. Vi kunde inte fått en bättre avslutning på en underbar vecka!






21 maj 2015

På andra sidan magsjuka här i Spanien

Ja... där åkte jag dit. I natt vaknade jag och mådde jätteilla. Hela natten vaknade jag sedan från och till, kallsvettades och vågade knappt röra mig av rädsla att störa magen mer. Framåt femtiden gav jag upp, insåg att det var bättre att få det ur sig och gick upp. Som förväntat kräktes jag med en gång. 

Men sedan har det inte kommit något mer. Jag har mått småilla hela dagen och varit helt utslagen, men nu känner jag att det är på väg bort. Tack och lov!

Noah kräktes en gång natten till måndag, och var också helt klubbad resten av dagen. Men vi trodde inte det var magsjuka eftersom det var så kortvarigt, utan snarare att han råkat få i sig lite kranvatten. Men nu när jag också åkte dit  kan vi nog konstatera att det faktiskt är en mild form av magsjuka. 

Nu håller vi tummarna hårt att ingen mer blir sjuk. Vi är här nere i Marbella med min mans bror och hans familj, så mardrömmen vore att någon är sjuk på planet hem på lördag. 

Fingers crossed... 

20 maj 2015

Hola!

Noah sover sin förmiddagstupplur och vi passar på att sola lite. Morgonens molntäcke börjar spricka upp och då stiger temperaturen snabbt. Nu börjar det bli så där varmt och gott! Dagens första dopp är nog inte långt borta. 

Det går över förväntan att få i Noah vätska och det är jag tacksam för. Han dricker så glatt så. Jag är betydligt mer generös med juice än jag är hemma, men här nere i värmen är det högprioriterat att han dricker. Men han dricker gott om vatten också och jag tror han känner att han behöver det. 

Nä, nu är det slappa som gäller. Får passa på medan jag kan när Noah sover. :)




19 maj 2015

Sol, sol, för det mesta sol

Ja, rubriken sammanfattar nog läget.... Gud så gott vi har det här i Marbella! Lite molnigt stundtals, men för det allra mesta är det strålande solsken och klarblå himmel. Jag har inte riktigt koll på tempen, men i solen skulle jag gissa att det är knappt 30 grader. Men det är lite blåsigt, så det gör det alldeles perfekt. 

Noahs skeptiska inställning till att bada fortsätter, men lite plask har vi fått till... med fötterna. ;) Han ogillar också gräset här skarpt (mycket grövre än hemma) och gnyr så fort han sätter fötterna på det och vägrar fortsätta. 

Imorgon blir det nog återigen sol och bad, men någon dag ska vi ta en tripp in till Marbella centrum, och vi planerar också en liten shoppingtripp in till Ikea i Malaga för att köpa lite grejor till lägenheten någon dag. 




18 maj 2015

Internetstrul i Marbella

Jag kommer tyvärr inte kunna blogga så mycket som jag vill härifrån Marbella eftersom internet krånglar lite. Jag har fått köpa till surf som är begränsad, så det får bli lite korta uppdateringar. 

Vi har det i alla fall toppen och det är alldeles lagom soligt och varmt. Igår badade vi i poolerna här på området, men Noah var lite skeptisk. Får se hur det går idag. 


16 maj 2015

Framme i Marbella

Åh, resan har gått så bra! Duktiga, älskade Noah tyckte det var ett äventyr och tjoade och hade så roligt. Så mycket kul det fanns att pilla på i ett flygplan! Tröttheten kom visserligen ikapp honom till slut och visst har vi haft gråt och skrik med, men i stort har det gått fantastiskt.

Vätskepaus på Landvetter. 


Somnat i pappas famn.


Somnat i mammas famn.

Nedstigningen var riktigt jobbig ändå. Både jag och Noah är förkylda och det gjorde ruskigt ont. Noah bara grät och grät och allt jag kunde göra var att trösta honom och säga att det snart skulle gå över. Stackarn... Men så snart vi landat var han sitt vanliga glada jag igen och charmade våra medpassagerare. 

Nu är vi framme i lägenheten och det är så skönt att vara här igen. Jag kommer lägga upp mer bilder de kommande dagarna, men här är en så länge. Utsikten från altanen... Härligt!




På väg!

Nu rullar bilen mot Landvetter. Vi är på väg!! Wihoo, Marbella here we come!

Jag måste säga att Noah tar det här med att bli uppdragen i ottan väldigt bra. Han är nyfiken och sitter och småtjoar. Men det är många timmar kvar...




15 maj 2015

Tur att bara ha en njure

Ibland har man fördelar av att sakna lite delar i kroppen. Jag har märkt med åren att det blir allt svårare och svårare att få antibiotika utskriven när jag har urinvägsinfektion. Av förståeliga skäl - resistensen ökar ju. Förr skrev de ut receptet utan så mycket krusiduller. Men numera är det många frågor först och ändå med en viss tveksamhet. Men jag får alltid - det finns ingen läkare som vill chansa med en som bara har en njure. Så ibland är det tur att man är lite defekt. ;) Nu har jag hämtat ut medicinen i alla fall och har dragit igång kuren.

I eftermiddags tog jag och Noah en cykeltur igen och den här gången kände vi oss båda lite säkrare. Vi cyklade omkring i området där vi bor och stannade till på en lekplats och gungade en kort stund. Jättemysigt! Jag älskar att se hans lilla busiga leende och höra hans skratt när vi gungar och busar. Mitt lilla älskade busfrö!




Men nu är vi tillbaka och det är packning och förberedelser för resan som gäller! Pirrigt, pirrigt!

Resestressen kickar in

Imorgon bitti flyger vi till Spanien och resestressen har nu officiellt satt igång. Jag försöket hålla mig lugn, men för ett kontrollfreak är dygnet innan en resa inte så lätt. ;)

Jag har redan tagit fram Noahs alla kläder, inklusive outfiten han ska flyga i, samt filt m.m. Listor fylls på sedan några dagar och jag hoppas att jag kommer känna mig lugn och trygg i att allt är med när vi stänger resväskorna ikväll. Förmodligen inte, men man kan ju hoppas. ;) Jag försöker ändå att ta det lugnt och jag är faktiskt mer harmonisk än jag brukar så här dagen innan resa. 


Jag verkar ha fått urinvägsinfektion (såväl som en förkylning) så jag ska strax iväg till läkaren. Bra att det bröt ut nu och inte nere i Spanien! 


14 maj 2015

Den gyllene medelvägen

En sak som jag funderar mycket på som förälder är att hitta balansen mellan att respektera min sons vilja och att vara den som visar vägen i livet. Ibland måste jag bestämma helt enkelt oavsett vad han tycker, men hur vet man hur mycket som är lagom? När ska jag låta hans vilja styra, vilka strider ska jag ta och vad ger sig av sig självt?

Jag vill att min son ska växa upp och vara självsäker och trygg. Det innebär att han måste få testa sig fram i livet och bli trygg i att han faktiskt kan, men samtidigt veta att mamma finns där. Så hur finns jag där "lagom"? Hur bestämmer jag rätt saker och hur mycket?

Vi har en lång bit kvar för Noah är bara 1 år, men vissa frågetecken dyker redan upp. Han har haft en period när han vill bestämma vad han ska äta, och är det något annat så tvärvägrar han. Då äter han ingenting. Jag vill inte att han ska lära sig att det är ok att bara äta till exempel Baby Bels till frukost, utan vi ska äta bra och varierat. Men är det en strid värd att ta när han är så här liten? Jag lär ju förlora för jag kan inte resonera med en ettåring. Han förstår inte.

Den stora saken i våra liv där jag funderar mycket kring detta med respekten är det faktum att han inte vill vara hos andra än mig och sin pappa. Jag har försökt att respektera detta så mycket som möjligt, men ändå visa honom att det är ok med andra människor. Men snart ser verkligheten ut så att han måste. Han börjar dagis i augusti.

Hur tänker ni andra? Hur gör ni?


13 maj 2015

Amning och sex

Ja, då tänker jag lägga mig i debatten också. Frågan som verkar dela Sverige i två - är det ok att ha sex när man ammar?

Vad jag förstår är det ett avsnitt ur Aftonbladets Älskade Unge som dragit igång debatten. Jag har inte sett avsnittet själv, men det behöver man nog inte ha gjort för att ha en åsikt i ämnet.

Jag läste en debattartikel skriven av retorikern och barnrättsaktivisten Elaine Eksvärd och hon tar klart avstånd från detta med argumentet att barn inte ska behöva utsättas för sex i sin närhet oavsett hur små de är.

Jag vill nog inte gå så långt som Elaine Eksvärd och säga att även sovande barn ska behöva slippa sexande föräldrar. Det skulle innebära att föräldrar som har barn sovandes i samma rum (kanske under flera år) aldrig skulle kunna ta sig ett nyp i smyg i sängkammaren.

Men däremot kan jag inte förstå hur man ens kan tänka tanken att ha sex när man ammar?! När man håller på att ge sitt barn mat?! Jag är faktiskt chockad. Ok, jag ammade i hela två veckor så själva amningsbiten är jag inte expert på, men när jag tar hand om mitt barn på ett eller annat sätt så är jag mamma. Det är helt asexuellt och just där och då är kvinnan och frun i mig lite på paus.

Jag antar att jag är förvånad över hur man kan "aktivera" den delen hos sig själv när man har sitt barn till bröstet. För mig är sexualiteten så skild från mammadelen i mig och jag tycker faktiskt tanken är ganska motbjudande.

But that's just me...


Att mata sitt barn är en stund mellan 
förälder och barn, inte mellan föräldrarna.